Det är faktiskt lättare att ändra på strukturer än människor

Varför envisas vi med att försöka ändra på människor? Vi vet alla hur svårt det är. Likväl har företag under århundraden försökt göra just det. Forskning visar att vi idag är i stort sett, likadana som vi var på stenåldern. Vi har utvecklats fysiskt; blivit lättare och nättare än våra första förfäder, vi har mindre käkar och tänder och även mindre hjärna faktiskt.

Men när det gäller vårt sätt att vara, känna och reagera är vi samma människor som när vi för 100 000 år sedan lämnade savannen i Afrika. Eller som när vi i små grupper följde inlandsisen när den smälte för 10 00 år sedan eller varför inte som när vi som vikingar gav oss ut i världen för att upptäcka och handla med andra kulturer (det var faktiskt inte bara en fråga om att raida och mörda…). Tänk på det ett tag, och tänk sedan på hur våra organisationsstrukturer ser ut och inte minst hur vi ser på kompetens, utveckling och karriär.

Spikrak väg

Traditionellt har karriären beskrivits som en spikrak väg eller stege uppåt mot ett konkret mål. Det finns fortfarande företag som har definierade karriärutvecklingsvägar för hela grupper av medarbetare; du kan antingen bli chef eller expert. Men vad är det som säger att jag passar in i den ena eller andra gruppen, och att jag ska stanna där hela livet? Inte undra på att många väljer att byta arbetsgivare för att få göra något nytt.

Jo faktiskt, en revolution

Det vi ser idag på våra arbetsplatser är, jag skojar inte, en revolution. Dagens problem med att hitta rätt kompetens är unik eftersom det samtidigt råder hög arbetslöshet. Bättre matchning kan säkert lösa en del av problemen på kort sikt, men när utvecklingen går så snabbt och företag måste byta riktning ofta, kommer det alltid att råda brist på ”rätt” kompetens och talang.

Det här tvingar företag att tänka om fullständigt. Kompetens blir central i affärsutvecklingen, utan rätt kompetens går det nämligen inte att nå affärsmålen. Eftersom det är så svårt att rekrytera rätt kompetens måste företag också satsa på de medarbetare som redan finns i organisationen. Hittills har en stor del av kompetensutvecklingen fokuserats på ett färre antal talanger, men numera vill företag i allt högre grad utveckla alla medarbetare.

Men här kommer kruxet. Det går inte att tvinga någon att lära sig eller att utvecklas. Man måste faktiskt vilja själv. Medarbetare vill ha kompetensutveckling, men kanske inte på det sätt eller åt samma håll som företaget vill.

Vad vill medarbetarna ha?

Så det vi ser idag är att företag börjar lyssna mer på medarbetarna. Vilken karriärutveckling vill de ha, hur vill de lära och utveckla sig? Var hittar man bra kurser som engagerar och resulterar i att kunskapen stannar kvar?

Bra karriärutveckling kan se väldigt olika ut beroende på var i livet man befinner sig. En nyexad vill kanske jättegärna få chansen att jobba utomlands, medan den som har småbarn hellre vill jobba färre timmar och oftare hemifrån. Ny teknik gör att det är enklare att ta tillvara enskilda personers intressen och värderingar vad gäller lärande, utveckling och karriär. Det gör att du som medarbetare får den utveckling och karriär du vill ha, samtidigt som organisationen får den kompetens de behöver.

De snabba och konstanta förändringarna för organisationer driver kompetensbristen som i sin tur driver utvecklingen. De sätt företag idag har koll på vilken kompetens som redan finns internt och hur de bedriver lärande och utveckling har förändrats enormt de senaste åren, och även här går det fort och det syns inga tecken på att det kommer att avstanna, snarare tvärtom.

Lärande måste engagera

Den gamla tidens “kurser” är borta. Tänk istället engagerande lärande i alla möjliga kombinationer på språng, på mobil eller platta, eller direkt i arbetsflödet, via arbetsträning, coachning och mentorskap. Det vill säga relevant innehåll och aktiviteter som man faktiskt vill ta till sig. Och som medarbetare kan du själv bestämma hur du vill utvecklas och vad du vill lära dig. Det handlar om utveckling på medarbetarnas villkor, vilket självklart är det allra bästa, eftersom det dels är utveckling som blir av, dels leder till faktisk förändring.

Vi har äntligen kommit till en punkt där organisationer börjar inse att det är mycket enklare att ändra strukturerna efter människorna, snarare än försöka passa in människorna i redan existerande strukturer. Hur bra är inte det?!